Historia - hur började allt egentligen?
Brytstugans koloniförening har sina rötter i tre äldre odlingsområden – Virginska, Morkullan och Lönnen – som tillsammans lade grunden till det som i dag är föreningen. Genom flygfoton från 1939 har man kunnat följa deras ursprungliga placeringar och få en tydligare bild av hur allt en gång såg ut.
Morkullan var det största området och låg där Slottshöjden breder ut sig i dag, mellan Rektorsgatan och Villatomtsvägen. På den tiden existerade inte Kopparmöllegatan, utan Villatomtsvägen ledde hela vägen ner till Hälsovägen. Virginska låg i sin tur bakom nuvarande folktandvården, i närheten av gamla transformatorstationen längs Mellersta Stenbocksgatan – precis där Clemensskolan nu finns. Lönnen, som också gick under namnet Möllevången, låg uppe på Tågaborg, väster om dagens Norra Stenbocksgatan och bort mot Tågaborgsskolan. Även om det är svårt att avgöra exakt storlek på alla områden, tyder mycket på att Lönnen var näst störst, medan Virginska var det minsta.
I början av 1940-talet tog stadsträdgårdsmästare Victor Anjou fram ritningarna för det nya området. Kolonilotterna lottades ut till medlemmarna och varje lott utformades noggrant – rektangulär till formen och planterad med tre rader fruktträd: två tvärgående och en längsgående. Trädgården delades upp i en nyttodel och en prydnadsdel, där stugan skulle placeras i den senare.
Allt arbete utfördes av medlemmarna själva. De arrenderade marken, bekostade materialet och byggde upp området från grunden. Gångarna fylldes med aska från Gummifabriken, och många flyttade dit sina befintliga små stugor, medan andra byggde nytt – dock med en maxstorlek på 16 kvadratmeter.
Detta skedde under krigstid, vilket satte tydliga spår i området. Byggmaterial som cement och tjärpapp var svårt att få tag på, och även fruktträd var en bristvara. Det hände inte sällan att odlare fick andra sorter än de blivit lovade – men trots motgångarna växte området fram, drivet av engagemang, uppfinningsrikedom och viljan att skapa något eget.
I dag bär Brytstugan fortfarande på denna historia – en berättelse om arbete, gemenskap och drömmen om ett stycke egen jord.
Källa: “Koloniområdena i Helsingborg – En kulturhistorisk förstudie beställd av stadsbyggnadsförvaltningen”
Brystugan - namnets ursprung och betydelse
Namnet Brytstugan bär på en historia som sträcker sig tillbaka till 1800-talets jordbrukssamhälle, då odling av lin var en självklar del av vardagen. Lin är en av våra äldsta kulturväxter och användes för att framställa allt från handdukar och dukar till sänglinne och andra textilier i hemmet.
Vägen från planta till färdigt tyg var både lång och arbetskrävande. Efter skörden skulle linet genom flera steg – det rötades, bråkades, skäktades och häcklades – innan det till slut var redo att spinnas till tråd. En viktig del i processen var torkningen. Efter rötningen lades linet i blöt och fördes därefter vidare till den så kallade “brydestuan”, eller brytstugan.
Brytstugan var en särskild byggnad där linet torkades med hjälp av värmen från en eldstad. Här lades det ut på träställningar för att få rätt förutsättningar inför nästa steg i bearbetningen. I Skåne var dessa byggnader ofta uppförda i gråsten och delvis insprängda i en backe. Av säkerhetsskäl – på grund av brandrisken – låg de vanligtvis en bit utanför byn och användes gemensamt av invånarna.
Men brytstugan var inte bara en arbetsplats. Den var också en social mötespunkt. I takt med att de olika momenten i linberedningen avslutades hölls små fester och sammankomster – tillfällen att samlas, fira och stärka gemenskapen.
Det är just denna kombination av arbete, tradition och gemenskap som lever vidare i namnet Brytstugan – en påminnelse om ett äldre sätt att leva, där människor möttes kring både nytta och nöje.